Vårt livs äventyr

Nu var det några dagar sen jag skrev något. Inte så att vi bara suttit och nött byxbaken här hemma. Nej, det är nog bara ren lathet att jag inte lyckats prestera några rader här. Få se om jag minns vad vi har gjort.

Lördagen var en blöt dag. Regnet bara öste ner, så då var det skönast att bara kura inomhus i värmen. Inte nåt vidare inspirerande för några äventyr direkt.

Söndagen då blev vi trötta på att bara vara hemma och ingenting göra så vi tog en sväng med bilen. Bestämde oss för att köra mot Åhus och se vad som sen skulle hända. Nästan innan vi ens hunnit få upp farten träffade vi denna familj på en åker. Tyvärr lyckades jag inte fånga hela familjen på en bild.

Vi bor inte så långt ifrån en stor mosse, så på kvällarna kan man höra hur tranorna ropar från den. Hoppas vi kommer oss dit någon afton så vi får se dom också.

I Åhus parkerade vi vid Gamla Skeppsbron och tog en promenad längs kajen. Tittade på båtarna (undrar varför tankarna gick till Elisabeth?), njöt av vädret (regnade inte och var ljummet) och lugnet. Inte så mycket folk som var ute. Märks att semestertiderna är över och att skolorna börjat. Letade reda på en kinarestaurang och åt en bit mat innan vi vände hemåt igen.

Måndagen var det då dags för anställningsintervju – eller rättare sagt två intervjuer. Eftersom jobbet jag sökt är via en förmedlingscentral så skulle jag först träffa dom och sedan en person på företaget som skulle hyra arbetskraften.

Så det blev upp tidigt och först iväg till Malmö. Eftersom vi aldrig hade varit till Malmö så tog vi lite extra tid på oss så vi åtminstone skulle hinna få oss en kopp kaffe och nåt gott doppa till.

Hamnade på ett fik vi Lilla Torg, där vi drack vårt kaffe och avnjöt ett par jättegoda smörgåsar. Tittade på folket som gick förbi – en brokig samling.  Reflekterade över hur gråa vi svenskar är (har visserligen tänkt på det förut, men här märktes det ännu mer då det var mycket folk). Dvs klädmässigt. Varför är det så att nästan alla bär kläder i grått, svart, marinblått eller beige? Är vi vekligen så rädda för färg? Var finns orange, rött, klargult, limegrönt m.m? Såg man någon färgklick någonstans så var det oftast på någon med utländsk bakgrund. Tyvärr måste jag erkänna att jag sällade mig till de grås skala – var själv klädd i grått och svart.

Sen blev det dags för intervjun. Lite fjärilar i magen hade jag nog i början, men bestämde mig för när jag gick in att det får bära eller brista. Så jag gick in fast besluten att vara mig själv och vara så ärlig jag kunde. De fick ta mig för den jag är och passar inte det så vadå? Jag är jag. Fjärilarna flög iväg.

Träffade en ung, trevlig tjej på bemanningsföretaget som ställde en massa frågor – vad jag kunde, vad jag inte kunde, om jag var stresstålig, vilken typ av person jag var, etc, etc. Sen var det klart. Klart att rusa vidare till Höör där jag skulle vara på nästa intervju om två timmar.

Där blev det nästan samma frågor en gång till, men med det tillägget att här fick jag veta vad jobbet bestod av, arbetstider, lite fakta om företaget m.m.

Om jag fick jobbet? Vet inte än. Naturligtvis är det ju fler sökande och de måste ju välja bland alla dessa. Om jag vill ha jobbet nu när jag fått mer fakta om det? Vet inte!

Trackback URI | Comments RSS