Vårt livs äventyr

+?,?

Väcktes tidigt i morse av att telefonen ringde. Hade jag vetat vad som väntat hade jag nog dragit täcket över huvudet och vägrat vakna.

Fick budet om att min älskade, älskade väninna hade gått bort under natten!

I många, många år har hon alltid funnits där, som granne, arbetskamrat, semestervän, reskamrat och en god, god vän. Nu finns hon inte mer. Aldrig mer kan jag lyfta telefonluren och ringa bara för att surra en stund. Aldrig mer kan jag slinka in för en kopp kaffe och en stunds prat, aldrig mer kan jag ge henne en kram bara för jag känner för det. Saknar henne så! Världen blev med ens så tom och fattig.

Mina tankar finns hos hennes familj idag. Önskar jag vore närmare så jag fick krama om dom och dela deras sorg.

Låt mig vakna och upptäcka att denna dag bara varit en mardröm och att allt är som det var igår!!!!

(Om ni undrar över bildvalet till detta inlägg så beror det på att jag alltid förknippar henne med kossor. Hon samlade nämligen på sådana, så vart jag än for och såg en ko så fanns hon i mina tankar.)

+0,7°

Stort mod i liten kropp! Klicka på bilden för att få se filmen.

+4,5°

Gårdagen gick i vedens tecken. Veden vi skaffade i höst var på upphällningen och eftersom vi värmer upp huset enbart med kaminen så var det dags att skaffa mera.

Trodde ett tag att vi inte skulle få i mer ved. Överallt vi ringde så var det slut, men till slut lyckades vi få tag på en vedförsäljare via Blocket och bestämde med honom när vi skulle få hämta. Problemet var ju bara att hitta var det var. Man får nog inte ha allt för stor tro på GPSen för när vi hade knappat in vart vi skulle och glada i hågen begav oss iväg efter hennes direktioner så mitt i villande skog så sa hon ”Du har anlänt till destinationen”. Vaddå desinationen??? Finns ju inte ett hus i närheten!!!! Hon var helt ute och cyklade (!?) Fram med gamla hederliga kartboken för att försöka orientera oss. Vad nu…..byn finns inte ens på kartan!!!

Så det blev att köra på måfå, vi visste ju trots allt ungefär var byn skulle vara. Till sist hittade vi rätt by, men vilket hus var det sen vi skulle till? Tur att det finns mobiltelefoner, så det blev att ringa till vedförsäljaren för att få beskrivning vart vi nu skulle.

Till slut hittade vi rätt, så nu var det bara att lasta veden på släpet som vi hade hyrt. Som tur var hade han ett transportband så det var bara att backa till släpen och sedan kasta veden på bandet.

När all ved var lastad så sa min rygg stopp. Här ska det inte göras nåt mer idag inte!!! (tur jag ska till sjukgymnasten på fredag) Så PE, den stackaren, fick jobbet med att lasta av allt när vi var hemma. Så där är det en som är ”lemmen” idag.

Inga bilder fick jag av vedlastningen. Hade tagit kameran med mig, men glömde kolla batteriet så det räckte bara till två utsiktsbilder.

+4,2°

-1,8°

+2,6°

Ytterligare en helg snart avverkad. Bra helg för PE för han fick spela fredag och lördag – på samma ställe som sist. Och det verkar som han får spela nästa helg igen.

Snöade igår kväll igen. Nu får det räcka, vi for ju hit för att slippa detta vita täcke som lägger sig överallt. Tur att det inte ligger kvar så länge. Kommer nog att försvinna snart om vädret fortsätter som idag – fem grader varmt och takdropp, nästan så det känns som vår i luften.

Arrangören undrade hur PE skulle kunna köra hem så långt i det dåliga vädret! Hon vet nog inte vad en norrlänning är van vid. Nio mil och lite snö är väl ingenting när man är van vid över 20 mil, snöstorm och ibland mer än -30°

Själv har jag roat mig med detta under tiden jag varit ensam.