Vårt livs äventyr

I kväll var det majbrasedags, men något sånt blev det inte för oss.  PE är på en spelning och jag sitter hemma och vakar över gojan.

Blev nog magert med majbrasor här i Skåne i år. Det råder nämligen eldningsförbud i stora delar av Skåne så brasorna har nog fått vänta.

Man får nöja sig med bilderna av när grannen brände trädgårdsrens i mars istället.

Idag lyckades Rocky få bort bandaget. Som hon har kämpat med det. Och som vi har kämpat med att försöka hindra henne. Har i princip inte lämnat henne ur sikte en sekund och så fort hon försökt bita i bandaget har vi puttat på henne, skakat buren eller vad vi kunnat hitta på.

Och inte är det lätt att vara goja och ha en fot i bandage. En goja behöver BÅDA fötterna. En för att sitta på och den andra för att hålla i maten. Hon har inte kunnat skala frön eller knäcka nötter – det behöver man två fötter till. Svårt att hålla balansen också. Försök själv att sitta på en pinne på bara en fot! Så det har verkligen varit synd om henne. Dessutom måste hon ju haft ont också. Hon får ju smärtstillande men man vet ju inte hur det tar. Hon kan ju inte tala om för oss om det behövs mer.

Tisdagen var den dag vi var till veterinären. Startade i god tid så vi inte skulle behöva jäkta. Fikade i Nättraby (där djursjukhuset var). Rocky fick också vara med. Ville inte lämna henne i bilen eftersom vi inte hittade någon skugga, så vi tog buren och ställde den på bordet. (uteservering) Så hon har fått vara på cafe´- inte alla gojor har varit med om det

Vi hann också vara förbi i Karlskrona en sväng. Vilken intressant stad om man är intresserad av gamla byggnader.

Tyvärr kunde vi inte vandra runt och titta på alla underbara hus denna gång (inte så lätt att springa runt med en fågelbur i handen), men lovade oss själva att hit skulle vi igen.

Satt en stund vid Kungsbron på en parkbänk och tittade på båtarna som passerade. Även Rocky fick vara med och tjattra med duvorna en stund.

+14,0°

+15,2°

Nu har vi varit till veterinären med Rocky. Operationen gick bara bra, så nu är hon en tå fattigare. Hon var så duktig – bet inte ens veterinären fastän hon inte brukar tycka om andra människor som petar på henne.

Det var en nervös väntan innan hon slutligen kom ut från operationsrummet – vimsig och med foten i ett stooort bandage. Oj, så olycklig hon såg ut, men allt blev bättre när hon fick krypa ihop i mattes hand under hakan. Där stannade hon hela vägen hem.

Men nu behövs dygnetrunt passning av henne. För hur förklarar man för en papegoja att hon inte får slita av bandaget?

+14,5°

I morgon har vi en nervös dag framför oss. Vi ska med Rocky till veterinären. Hon har länge haft en knöl som måste tas bort på ena tån.  Eftersom hon ev måste sövas och det är ganska riskfyllt att söva en sån liten fågel så har det aldrig blivit av.

Uppe i Norrland så finns det inte så många fågelkunniga veterinärer, men i Blekinge finns en av landets bästa – Cecilia Trädgårdh. Därför tänkte vi passa på att göra det nu när vi har henne så nära. Det är bara 16 mil dit och det är ju inte längre än mellan Adak och Skellefteå.

Risken med att låta knölen sitta kvar är att den kan gå sönder och börja blöda (har hänt två gånger). Det går väl relativt bra om vi är hemma om det händer, men om vi är borta……

Så nu gäller det att hålla alla tummar och tår man har så det går bra……