Maj
19
2009
|
Ville göra nåt extra eftersom det var min födelsedag och ville inte behöva laga middagen själv. Så vi kom på att vi skulle fara till Ven. Sagt och gjort, in i bilen och iväg mot Landskrona längs vägar som kantades av knallgula rapsfält. Det är verkligen en mäktig syn när vart än man tittar så lyser det gult.
|
 Gult så långt ögat kan nå.....
|
|
Framme i Landskrona så kollade vi först tiderna för när färjan skulle avgå innan vi sökte reda på ett fik för att få oss en kopp. Sen återvände vi till färjeläget för turen över.
|
 Lämnar Landskrona mot Ven
|
 Närmar oss Ven
|
|
Turen över tog ca en halvtimme. Hade varit rädda att det skulle bli regn (enligt väderprognoserna skulle det regna idag) men solen gassade och varmt i luften var det. Inte så mycket blåst så man kände av vågorna mycket, fast PE tyckte det gungade. Själv är jag ju dotter till en sjöman så man ska väl tåla lite vågskvalp
För att ta sig runt på ön så fanns det olika alternativ att välja på – till fots, hyra cykel, buss, taxi eller traktorsläp.
|
 Traktorbuss
|
| Vi valde att ta oss fram till fots, något som vi ångrade redan vid första backen – den var brant. När vi kommit upp för den så planade det ut sig och vi fortsatte vår färd in mot öns mitt. Passerade gamla och nya mysiga hus med underbara växtrika trädgårdar där syrener, rönnar m.m. blommade för fullt. Rapsfälten bredde ut sig även här. Underbart vackert!
|
 Syrenerna i full blom
|
|
Eftersom vi som vanligt startar vår dag ganska sent och det var lågsäsong så hade det mesta hunnit stänga (eller inte öppnat) innan vi kom fram till t.ex Tycho Brahes museum, caféer och resauranger. Så de enda ”sevärdheter” vi såg var den vackra naturen och de fina husen. Men det räckte. Var fullt nöjda när vi vände om till färjan för transport över till fastlandet igen.
|
 Färjan som tog oss över vattnet
|
|
Tillbaka i Landskrona sökte vi reda på en restaurang, Tycho Brahe, där jag åt mig mätt på hjortmedaljonger, potatiskaka med västerbottensost, blåbärssky och syltad svamp och PE en klassisk Wienerschnitzel med kapris, ansjovis, citron och ärtor.Var verkligen gott.
|
 Hjortmedaljonger, mmmm......
|
|
Mätta och belåtna begav vi oss sen hemåt igen. Blev en mycket lyckad födelsedag.
|
Maj
18
2009
|
Söndagen var det dags för veckans fik. Denna gång begav vi oss till Trästället, Skyrup. Mitt ute i skogen ligger det, mellan Hovdala och Tyringe.
Det är en 4000m2 stort varuhus med allt för inredning och trädgård och även en del kläder. Överallt fanns det små och stora rum med allehanda grejor. En inredares dröm!
|
 Små rum med varor till försäljning
|
|
När man hade sett sig mätt på alla underbara grejor så kunde man slå sig ner i restaurangen för en bit mat eller kaffe.
|
 Trevlig restaurang
|
 Ägg och sill
|
|
Betyg:
-
Miljö: 5
-
Kaffe: 5
-
Bröd :4
|
|
|
Maj
18
2009
 2009-05-18
|
+14,0°

(regn på morgon, sol sen)
|
Maj
17
2009
 |
|
Tänk, idag är det ett år sedan vi anlände till Skåne för vårt äventyr. Vad tiden går fort. Och snart är det dags att vända norrut igen.
Många frågar mig hur jag känner för att fara hem igen, och mitt svar är att det är med blandade känslor. En stor del av mig vill stanna kvar här för alltid och en liten del längtar hem. Vad jag längtar hem till är naturligtvis mina nära och kära. Längtar efter att ge min son och hans sambo en kram, att se deras nya kök, krama om deras hundar och tjattra med deras fåglar.
Längtar efter mina vänner där hemma. Längtar efter mitt kök (hade just byggt om det efter egen planering som jag ville ha det), mitt badrum, och snabbare Internet (materiella saker, ja, jag vet). Vad jag inte längtar efter är vintern, kylan och myggen.
Vad jag kommer att sakna mest är alla djuren som finns där ute när jag öppnar dörren, den milda och snöfattiga vintern (vilken vinter?), tidiga våren, alla vårfåglarna, växtligheten och närheten till allt.
Om jag ångrar mig? Inte en minut. Önskar att alla kunde ta chansen någon gång i sitt liv och göra som vi. Det har varit ett underbart år. Har känts som en årslång semester. Alltid något nytt att upptäcka varje dag. Bara känslan av att kunna ta bilen och fara och upptäcka något nytt varje dag om vi hade velat.
Det enda som har satt gråa moln på detta år är min älskade väninnas för tidiga bortgång. Går inte en dag utan jag tänker på henne och önskar att hon hade fått vara med och uppleva detta. (koutsläppet tror jag hon skulle ha uppskattat)
|
|
Maj
17
2009
|
Hade besök av Elisabeth och hennes PV. Jättetrevlig kväll med mycket skratt, prat och mat. (Tack E och PV för besöket.)
|
 PV får se upp. Finns andra herrar som E faller för!
|
|
E föll inte bara för vår inneboende kaninherre utan även för en av ”våra” katter. Hon gjorde sitt bästa för att övertyga PV om att han behövde en kelsjuk, underbar kattmadam i sitt hus i Halland. Hoppas hon lyckas.
|
Maj
16
2009
|
Idag har vi varit på koutsläpp. Det är då bönderna släpper ut korna, som stått inne hela vintern, på grönbete.
Redan på väg till bondgården började det märkas att det skulle bli mycket folk, det var kö! Och nog var det folk alltid som hade samlats för att se när korna skulle släppas ut.
|
 Väntar på kossorna
|
|
En mindre summa togs som inträde och alla fick en liten förpackning mjölk (tyvärr var det bara mellanmjölk) vid ingången. Kaffe och bulle fanns att köpa.
Efter en stunds försening, bilen hade fastnat i bilkön, så kom då äntligen kossorna . Vagnarna kördes in i hagen och dörrarna öppnades. Ut tittade en kossa som stod där och funderade en stund innan den slutligen försiktigt klev ut.
|
 Var har vi hamnat nu?
|
|
När den första vågat sig ut så följde de andra snart med. Förvånat skuttade de omkring, kom fram till stängslet och tog en titt på alla tokiga människor som stod där och glodde på dem. Sedan vände de på klacken och sprang iväg. Skuttande och krumbuktande. Glada över att äntligen komma ut i det fria och smaka färskt gräs.
|
 Glad för friheten
|
 Har ni aldrig sett en ko förr?
|