Vårt livs äventyr

Ja, då var vi hemma i Norrland igen. Tur att det är soligt och varmt så man inte saknar Skånevädret allt för mycket  fast det finns ju annat man saknar.

Startade vid 16.30  från Skåne. Släpen var fullpackad, hade nog inte rymts en knappnål till. Kändes vedmodigt att lämna huset där vi camperat i över ett års tid. Vi trivdes verkligen där! Och nu ska huset säljas – undrar vilka som kommer att köpa det. Synd att det inte blev vi, men med ett hus hemma i Norrland så går det bara inte.

Tog det ganska lugnt hemåt. Hade ju ingen brådska. Stannade ofta och rastade för min rygg klarade inte av att sitta stilla så länge åt gången. Första stoppet gjordes vid Wärdshus Tranan, Strömsnäsbruk, där vi åt middag. Eftersom det var så varmt så satte vi oss ute och tog med oss gojans bur. Kunde ju inte lämna henne i en stekhet bil.

Gojan är då jätteduktig i bilen. Knappt ett pip från henne på hela resan, utan hon är helt nöjd där hon sitter på sin pinne och tittar ut. Lade över henne på kvällen och hon sov hela natten utan ett ljud.

Lördagen kom smygande över oss med stekande sol. Tur med AC, annars hade vi nog varit stekta innan vi varit hemma. Just innan Lycksele stannade vi för en paus och då var det +30° ute!!!

Just före 17:30 lördagafton var vi framme i Adak. Trötta. Tömde släpen innan vi föll ihop på soffan. Flyttkartonger överallt, men de fick vara till nån annan gång. Ingen orkade ens tänka på dom utan vi stöp i säng.

Söndagen blev det tripp till Skellefteå för att lämna tillbaka släpen och sedan vidare till Bureå för att återlämna sonen. Äntligen fick jag se deras nya kök, som jag hittills bara sett foton på. Vilken skillnad det blev! Glada för deras skull att de fått ett fint, fungerande kök. Middag blev vi också bjudna på (Tack sonen och C!) ute på altanen i det vackra vädret. Sonens svärföräldrar var också med, men jag är rädd att vi inte var så direkt trevliga – vi var så trötta att vi längtade bara hem efter att få kasta oss på soffan och bara slappa. Tankarna gick i slowmotion och musklerna värkte efter allt bärande och skurande. Så fort vi hade ätit och druckit kaffe skyndade vi oss hem – och i säng.

Måndagen, tisdag och onsdag ägnades åt att försöka packa upp en del kartonger, men samtidigt var det ju så bra väder så man ville ju passa på att vara ute också. Så vi jäktade inte med uppackningen – kartongerna finns ju kvar, men vädret vet man aldrig när det blir sämre. Nu på onsdagkväll är då det mesta uppackat så snart kan vi känna efter hur det känns att vara hemma igen.

Vi ÄR hemma i Adak nu och vi lever. Har bara inte haft ork och tid att blogga. När vi fått undan alla kartonger och man börjar kunna ta sig fram i huset kommer jag med fler inlägg här ……

Grattis till LindaLotta med familj som fick en liten Ebba i natt! Många kramar från oss!

Sitter i Ö-vik utanför Fjällräven och väntar på sonen ska tömma affären. Passade på att ta fram datorn och se om mina mobila inlägg kommit in.

Strålande sol och varmt. En helt underbar dag – om man inte behövt sitta i bilen, men nu har vi ju bara drygt 30 mil kvar. Gojan är helt underbar i bilen, knappt ett knyst har vi hört från henne. Utan hon sitter där på sin pinne och tittar sig nyfiket omkring. När vi stannar för att fika får hon följa med och sitta vid bordet. Går ju bra när det är uteserveringar, för lämna henne i en stekhet bil det gör jag inte.

Snart ska vi fortsätta vår färd (om nu sonen kan slita sig från Fjällräven)…. nu kommer han….. och bär kassar….